Vad jag saknar mest är naturligtvis att uppleva saker tillsammans. Det man förlorar vid kontakten över internet är ju närheten, tonfallet, upplevelsen i rummet. Internetmeddelandena blir som en summering av det man gjort eller kommer att göra. Man kan diskutera saker och ”prata” med varandra men att t.ex. få en bild på någons nya lägenhet är naturligtvis inte det samma som att uppleva den i verkligheten.
Ibland bestämmer jag och min syster en tid då vi båda kokar kaffe och sedan ringer upp varandra, för att ”fika” tillsammans. Vi dricker kaffe och äter kakor för att förstärka upplevelsen av mötet, i telefonen 180 mil ifrån varandra.
För att förtydliga saknaden och skapa ett substitut för personerna har jag gjort små dockor av dem. Hade först tänkt göra min syster i naturlig storlek men valde istället att göra ett par av mina vänner som små miniatyrer. Tanken är att man kan bära med dem överallt och på det sättet uppleva saker tillsammans.
Ibland bestämmer jag och min syster en tid då vi båda kokar kaffe och sedan ringer upp varandra, för att ”fika” tillsammans. Vi dricker kaffe och äter kakor för att förstärka upplevelsen av mötet, i telefonen 180 mil ifrån varandra.
För att förtydliga saknaden och skapa ett substitut för personerna har jag gjort små dockor av dem. Hade först tänkt göra min syster i naturlig storlek men valde istället att göra ett par av mina vänner som små miniatyrer. Tanken är att man kan bära med dem överallt och på det sättet uppleva saker tillsammans.
5 kommentarer:
Ganska praktiskt... då kan ni åka allihop på samma tågbiljett till Stockholm.
Intressanta tankar. Det ska bli kul
att se vad som händer härnäst!
Låter faktiskt mysigt att bestämma tid och fika så. Det är en väldigt målande och fin bild man ser framför sig.
Jag skulle vilja pröva det fastän jag inte har någon att göra det med. Kan vara lite skönt att ha det avståndet också i bland.
jag känner mig väldigt hemma i det du skriver...har ju min syster nere i europa också.sen så är ju en del i det där att hålla kontakten med människor man tycker om lite framkallande av dåligt samvete ibland.iaf hos mig, för man vill ju ge så mkt som det går av sig själv,men det kan vara svårt som du skriver när det är avstånd....ska nog ta o göra mig en liten docka me:)
Jag känner igen problemet väl. Har själv en syster som bor i Mariestad och även om det inte ligger så himla långt bort, så är det inte heller precis så att man kan ringas och träffas över en fika hur som helst. Du och din syster har ju hittat en smart lösning, även om det inte blir riktigt som på riktigt. Man kan exempelvis inte kramas eller smaka på varandras kakor ;-).
Skicka en kommentar